I fokus
Verktyg för dialog ger stöd åt medarbetare
- Alla vill ha en verksamhet som fungerar. För det krävs en öppen dialog och insikt om egna och andras beteenden. Kursen i livs- och karriärplanering har hjälpt till att hitta metoder för detta.
Det konstaterar Maria Taube, facklig företrädare för ST på Moderna museet, under en träff på museet en dag i februari. Vi sitter tillsammans med Lena Fröidstedt, personalchef på Riksarkivet, Bo Berg, facklig företrädare för Saco på Riksarkivet och Åke Hedbom, projektledare för Satsa friskt.
Tanken är att prata om kursen Livs- och karriärplanering, som genomfördes 2009 av Satsa friskt i samarbete med konsultföretaget Starck&Partner.
Inlåsning som centralt begrepp
Kursen har vänt sig till medarbetare inom kultursektorn, främst chefer, personalhandläggare och fackliga företrädare. Fokus har legat på hur man möter de frågor och behov som kan uppstå i arbetet med rehabilitering av och stöd till medarbetare i organisationen.
Utgångspunkten för kursen var begreppet inlåsning, förklarar Åke Hedbom:
- Det handlar om risken att hamna i situationer eller i en roll i arbetslivet man inte kan ta sig ur av egen kraft. Den risken finns på många arbetsplatser. Framför allt kan det vara så att små myndigheter har mindre resurser att ta hand om problemen. Det behövs verktyg för att ta sig ur situationen och för att kunna utvecklas.
Hur ser det ut på era arbetsplatser?
Maria: Jag vet inte hur stor risken för inlåsning är på min arbetsplats. Men oavsett det, är det oerhört viktigt att kunna se signaler i god tid. Kursen gav mig insikt i de olika faserna i begreppet inlåsning och att det måste till åtgärder på ett tidigt stadium.
- En person som är i riskzonen säger aldrig av sig själv ”stopp, det här går inte”. Det krävs en anda där alla lyssnar och kan uppfatta signaler om att någon håller på att bli utbränd. För har det väl hänt, är det ofta för sent att ingripa. Det hade jag inte riktigt insett förut.
Bo: Många på Riksarkivet har en lång, men mycket specialiserad utbildning. Det finns få andra jobb där man kan få nytta av den kompetens vi har, och det ökar naturligtvis risken för inlåsning. Samtidigt är arbetet attraktivt på marknaden. Det är intressant, bland annat genom att vi tar tillvara en del av Sveriges kulturarv.
Har kursen kunnat påverka arbetsmiljön?
Lena: De insikter vi har fått genom kursen behöver mogna, det är en process som inte ger resultat direkt. Men vi har fått bra verktyg för det fortsatta arbetet. Framför allt är det är en styrka att fack och chefer kan föra en dialog kring dessa frågor. Det är nog första gången i världshistorien vi jobbar ihop så här.
Bo: I början finns ofta en viss skepticism bland medarbetare. Vad är syftet med att få folk till kursen? Vad vill arbetsgivaren egentligen? Det behövs en mjuk övertalning. För alla borde gå, det är bra för ens egen utveckling.
Maria: Min fackliga kollega och jag har informerat om kursen och vi har tillsammans hittat ett sätt att kommunicera på. Jag har fått ett språk som gör att jag lättare kan prata med andra. Dessutom har kursen lärt mig att inte lägga energi på onödiga saker och att lyssna på individen. Facket kommer ofta först när folk har blivit tilltufsade. Det gäller att kunna ta sig förbi detta och utgå från att människor är kloka.
Har ni påverkats personligen?
Bo: Det som har varit bra med kursen är att vi har fått upp ögonen för att vi faktiskt är olika, och att vi därför måste möta folk på olika sätt. Dessutom, finns det ett problem, måste lösningen komma från personen själv. Det lärde jag mig inte minst tack vare den personliga coachningen vi fick.
Lena: När det gäller den del av utbildningen som innehöll samtalsmetodik var det bra att få insikt i att man inte nödvändigtvis ska föra över sina egna lösningar på andra. Det har inte minst fungerat väldigt bra på hemmaplan!
Maria: Samma för mig. Det jag lärde mig på kursen har min son alltid har sagt. Pinsamt att man behöver gå på kurs för att förstå! För det som kom fram på kursen har man egentligen hört förut men inte tagit till sig.
Lena: Det handlar om ett professionellt förhållningssätt. Vi fick öva i konkreta situationer och såg att det faktiskt gav skillnad.
Hur kommer ni att jobba vidare?
Bo: Förhoppningen är att kunna erbjuda individinriktad utbildning till personer som kört fast. Och att skepticismen när det gäller kursen ger vika.
Lena: Vår organisation finns i hela Sverige. Det är inte realistiskt att ge alla möjlighet att gå kursen, men det vore bra om man kunde ha det vi lärt oss i bakhuvudet när någon behöver hjälp. Jag tror att den hjälpen kommer att behövas, inte minst på grund av de förändringar i organisationen som är på gång. Kanske handlar om att handlägga frågor på ett annat sätt, att hitta andra organisatoriska lösningar.
Maria: Här på museet har facket länge drivit behovet av ledarutbildning i små grupper. Jag hoppas det kan komma till stånd.
Bo: Jag skulle vilja ha in de här kunskaperna i chefsprogrammet. Det skulle ta bort stämpeln att bara de som har problem går kursen.
Publicerad: 2010-02-22